She's in love
and the world gets blurry
she makes mistakes
and she's in no hurry to grow up
'cause grownups they don't understand her
 
well it's a big, big world out there
but she's not scared
she thinks that nobody cares about her problems
and she's probably right

-

she finds hope in the strangest places
she reads her books
and she knows the faces of everyone
that ever said she's alone
 
she knows every word to the saddest songs
and she sings along
though her friends all tell her
that she can't sing

-

she's fourteen
much too young to know what a kiss like that would mean
but her lips, they weren't no stranger to the touch
and she liked it way too much
 
she never listened to a word her daddy told her
she finds company with her cigarettes
and feels alone...
 

Livet leker fan med en, jag vet inte vad jag ska göra,

jag vet inte hur.. jag psykar ner mig totalt både psykiskt och fysiskt..

seriöst, varför ens leva?

det är jag inte värd.

jag är bara fången här i fängelset som ser livet som en trappa ner,

och inte upp.. negativt är vad det är.

allt omkring mig tar jag negativt.

men det är trots allt inte så negativt,

jag är ju fast här på denna jord..

jag vill inte leva

jag vill inte dö

men vad fan tjänar det till?

jag får väl sluta vara rädd för döden

med tanke på att döden är den enda saken jag ser som posetivt

man dör och slipper all smärta...

' är jag ensam?

jag får en rolig känsla,

kommer från djupt inuti.

jag får alla galna och arga,

vill gå och gömma mig,

min läkare kallar det depression,

min pappa säger att det är bara jag.

med tankar och känslor,

ingen kommer någonsin att kunna se..'

man får släppa taget och sluta tänka , bara göra det som känns bäst..

jag är bortglömd, dissad eller helt enkelt ut fryst.. Den krypande känslan i magen som gör att man bara vill skrika ut " här är jag, vafan ser du mig inte? ". Jag är rätt säker på att de händer de flesta och det är inte något jag bara känner, för det är en utav de hemskaste känslorna som finns. Att känna sig ensam, liten och svag.

Men när det känns som om man verkligen nått botten, klistrar man på ett leende och sminkar på sig självsäkerheten, så att det i alla fall ser ut som om det vore okej. Visst kanske man mår okej, men inte bra, för när man väl fastnat i ankaret och man sjunker då blir aldrig någonting bra.

Man skrattar, hänger med i snacket.. att göra andra glada är något man gör för att få sig själv att känna sig behövd och en aning starkare. Men när det kommer till känslor är det ett kapitel man gärna hoppar över och att börja gråta är något som ses pinsamt att göra för som sagt , ingen vill visa sig svag.

För när man en gång skrapat ihop det lilla mod man äger, låtit någon riva muren man har runt omkring sig för att sedan visa den känsliga sidan man har och berätta vad man faktiskt känner, tycker och tänker så brister all självrespekt man har och en illa blottande känsla fyller en från topp till tå. Man vet inte vart man ska ta vägen och en kaos inombords bildas.

Just då den kaosen bildas, just då, då vill man att det ska se så perfekt utåt som möjligt för att ingen ska ha den minsta lilla åtanke om att man mår kasst. Det är ett utav fallen man på något sett intalar sig själv att folket blundar, kollar bort och inte ser smärtan utan ser det bra.

Vart jag vill komma med det här är att du som gör att folk befinner sig i denna situation och dissar och ignorerar utan en vettig andledning

tycker du det är värt att få folk att må så dåligt att de använder rakblad eller alkohol för att kunna dölja den inre smärtan när inte de får känna sig sedda ?

Nästan alla snackar ju om att det är sjukt att en kille som knullat en massa tjejer omnämns som en grym kille, 'he's the man' 

men om en tjej gör samma sak så är hon en 'slampa'. och att det är fel på samhället

Men man måste se det ur rätt vinkel. 

Om man har en nyckel som kan öppna ett lås så är det en bra nyckel. 

Om du har en nyckel som öppnar en massa lås så är det en riktigt grym nyckel, 'the master key'. 

Men om man har ett lås som kan öppnas av vilken nyckel som helst så är det ju ett riktigt skitlås."

jaru.. va ska man säga?

är förvirrad som fan , men det känns bra :)

jag är lycklig på nåt konstigt sätt..

och imorn ska man på gratisfylla.  Awesome.

sen blir det åka till kil och träffa caroline. Awesome.

Glömde jag: Awesome?

   snacka om grymma dreads.. ♥

Jag kan bara inte rå för att jag känner så här

tror du inte att jag har försökt

att nå dej genom den barriär

som du skapat mellan oss

så många gånger

jag har gråtit mej till sömns om nätterna

för att allt blev fel från början

jag orkar inte mer -

jag har stått emot, kämpat och försökt

jag är ju ändå bara ett barn 

varför?

det gör ont, så in i helvete ont

och jag vet att när smärtan försvinner 

så är det bara tillfälligt

den hämtar bara ny näring 

hittar alltid tillbaka

till mej: bara för att inte du gör det....

xoxo Ninny.

vet inte riktigt varför jag skriver på min blogg? känner att jag måste få skriva av mej och istället för att skriva i ett anteckningsblock som jag kommer tappa bort så känns det här smartare. 

kommer du ihåg när man va liten och fick dumma ideér. som till exempel att ta på en platta som var varm. den svidande och bränande smärtan man fick på handflatan.. ungefär sån smärta har jag i magen av att komma hem till det jag inte vill kalla mitt hem.. det är bara en tom lägenhet. lika tom som mej.

varje dag är ett nytt kapitel i en evig känslobok. reklam visar hur kvinnor ska se ut och förstör många unga tjejers syn på "en vacker kvinna". killarna ska va bruna och ha muskler och magmuskler. tjejerna ska vara smala och ha stora bröst. (är det verkligen möjligt att alla kan se ut så som tidnings tjejerna eller killarna?) som skylt dockorna man ser i en klädaffär. dom är lika smala som 10åriga flickor och är gjorda för kvinnokläder.. ska man se ut som 10år när man är vuxen? 

många mår dåligt över det här. speciellt tjejer i tonåren , då allt handlar om att se bra ut och vara smal.. men det tar på en att få kritik. jag är bara 14år och vet inte mycket men jag är mitt i allt just nu. då det är jätte viktigt att ha den perfekta kroppen och det perfekta håret och dom perfekta brösten. ja är också tagen av det där och vill se smalare ut och absolut ha nya läppar och näsa.. men man borde vara glad för vad man har, ja menar jag har haft det svårt hemma , jag har hamnat i bråk ja aldrig skulle vilja drömma om att hamna i , och jag har gjort bort mej så många gånger. men man lär sej av sina misstag och mitt största misstag var att falla för reklamens spratt.. ja menar dom man ser i tidningen eller så är inte äkta.. det är datagjort och dom ser ju inte ut så i verkligheten. många redigerar sina bilder på internet men varför inte visa den du är istället för nån du inte är ? 

det är stora ord från en sån liten flicka som jag är.

men jag är trött på tjatet att jag är liten och inte vet nåt om det verkliga livet. för jag vet mer än vad du tror..  

jag är inte älskad av alla , utan många har nåt i mot mej och visst man kan inte älska alla så det kan jag leva med, men all den här skit snacken bakom ryggen på folk? varför igentligen.. man snackar ju skit bara för att man är avvis på nåt.. ja har också snackat så det tänker jag inte neka. men allt är så onödigt, varför inte va med dom man gillar och dom man ogillar låter man va? så kan alla känna sej lite nöjda med sej själva.

för det är riktigt jobbigt om folk är på en och snackar en massa skit, sen ser all skit i världen och börjar tro att det är nåt fel på en för det är verkligen inget fel på en bara för att man inte ser ut som en skyltdocka? ja menar vem vill se ut så? 

tjejer gör allt för att killar ska gilla en och få uppmärksamhet. varför inte hitta en kille som älskar en för den man är istället för en kille som gillar en för den man försöker vara. jag har också lekt nån annan för att bli omtyckt och det tar så jävla hårt på en. var dej själv och vill inte den där snygga killen ha dej, skit i honom! det finns bättre killar i så fall. nån som kan älska dej för den du är, som gillar att du sticker ut , inte är som alla andra. som kan hålla om dej och bara vilja känna din värme inte vilja ha ett ligg med dej för att du använder sån push up så dom inte kan låta bli. har du inte dom där mega brösten så skit i det. du duger ändå! 

kurviga tjejer är snyggare än pinnsmala tjejer. ser ut som att dom ska gå av vilken sekund som helst.. nej, förstår inte hur killar ens kan ta på dom utan att de går sönder? 

sen finns dom där tjejerna som bara tänker på att få killars uppmärksamhet och sen förstöra för andra tjejer som är i vägen. skaffa inte såna vänner. det är de som kallas "falska vänner" , ja har haft alltför många och vet hur jävla pissigt det är. först ska de alltid bestämma och man får rätta sej efter dom, och klart man gör det (dom är ju populära) dom får alltid killar och har alltid så kul ? (ser det ut som iallafall) så man blir som deras slavhund eller nåt som följer dom vart dom än går. sen bara vänder dom blad och går emot en och snackar skit, gör bort dej framför folk och får en att känna sej så hjälplös.. så hopplös.. 

jag har tagit åt mej så många gånger och alltid blivit vän med dom igen.. dom manipulerar mej att göra saker och säga och skriva massa.. jag har inte svårt att hitta killar. vissa är riktiga idioter men ja har faktiskt hittat en underbar kille som ja va tillsammans med i nån månad och vi hade det jätte bra och behövde inte stämpeln att vi har ett förhållande för att veta att det är vi.. men det blev fel en gång och han hade druckit.. och jag var med en av dom där kompisarna som "manipulerar" mej och hon fick mej att se allt som att han kränkte mej och sån skit.. och hon la sej i och kalla honom massa saker och det hände mycket den natten som jag inte tänker gå igenom.. han började tveka om han ville ha mej längre och allt bara brast.. allt jag byggt upp bara föll .. inget har riktigt vart bra sen den natten.. jag har tröttnat på vännen och snackar inte med henne längre.. och han vet jag inte.. de blir bara fel när vi skriver och slutar med att han blir sur på mej och det är de sista ja vill! han va den som fick mej att känna att jag räcker till, den där personen som fick mej at le även i svåra stunder.. han som kunde hålla om mej när jag frös och bara finnas där.... önskar att han visste hur mycket han betyder för mej.. 

de flesta säger att jag är ung och kommer hitta många killar efter honom för det är inte ofta man hittar nån man stannar med när man är 14 år. men min pappa var 15år när han träffade min mamma och dom hållde ihop och fick mej och min bror. ja menar dom är inget speciellt bara helt vanliga svenssons liksom..? kan det hända dom så kan det väl hända mej? *drömmer* 

livet är allt svårt.. men man får ta ett steg i taget och inte låta svartsjuka personer få trycka ner en! 

xoxo Ninny.

cyberlox är så EPIC!

AWESOMENESS!